HUR kunde jag missa att skriva i förra inlägget om den mest dramatiska upplevelsen som hände förra året?? 

Min mor fick en hjärtinfarkt i april förra året o var nära på att "stryka med" pga den 

Mor o Kjell var iväg till Holland på en bussresa o där hade hon tydligen fått en mindre hjärtattack den 21 april, men talade inte om detta för vare sig Kjell när de var där nere, eller till någon annan sen när hon kom hem...

Hon gick ett tag o mådde dåligt o skulle promt vara med på en väninnas stora kalas som skulle gå av stapel den 6-7 maj. Hon hade lovat denna väninna att haon skulle hjälpa henne med att göra sallader, baka o allt annat till kalaset.

Hon hade bestämt sig för att hon inte skulle säja ngt till oss förrän EFTER kalaset... Nu blev det inte så... Tack o Lov kanske man ska säja, för hade det inte hänt det som hände, så kanske jag inte hade haft min mor i livet idag... Visst, det är ingenting man säkert kan veta, men det var vad läkarna sa till henne/oss efteråt...

På morronen den 4 maj hade mamma tagit blodtrycker hemma o det var jättehögt, först sa hon ingenting till Kjell, men då hon lite senare tog det  igen, så "kom han på henne... Hon ringde ner till vårdcentralen, efter mkt påtryckningar från Kjell, o de skickade in henne direkt till Växjö o sedan fick hon med iltransport åka ner till Karlskronas lasarett, där de tar hand om hjärtpatienter. Tydligen hade hon en början till en ny infarkt i ambulansen påvägen ner, men den lyckades de häva. Hade hon inte kommit in som hon gjorde så....

De gjorde div tester o röntgade henne o först trodde de att hon kanske skulle klara sig med att "bara" göra en ballongsprängning av blodkärl, men det var för många kärl som var dåliga (är det mer än 5 så kan de inte göra en ballongsprängning..) de var tvugna att göra en ByPass o ta en bit åder från benet för att kapa upp i mindre bitar o byta ut de dåliga kärlen i hjärtat... Hon opererades den 9 maj o operationen gick bra, men mor var mkt dålig ett tag. Fyyy F*n vad det var jobbigt att se henne så sjuk!!! Har ju alltid varit van att se mamma pigg o rask o aldrig kunna sitta stilla utan alltid ha div projekt på G.. Baka, laga mat, städa m.m m.m Husmor ut i fingerspetsarna, o nu plötsligt, låg hon där i sjuksängen liten o grå... 

Sakta men säkert kom hon tillbaka igen o blev starkare o starkare (envis som synden är hon ju oxå  ) men såret efter ådern de tagit på benet vill inte läka 

Både jag o Kim sa till henne flertalet ggr att hon MÅSTE gå iväg med det där o att det VERKLIGEN INTE såg ut att stå rätt till med det o att det inte såg bra ut. Hon bad olika läkare kolla på det, men de sa bara att allt såg ut som det skulle   

Till sist var det en sköterska på V.C i Alvesta som reagerade på hur det såg ut o då hade det gått så långt att det blivit nekros i det (sjuklig cell- o vävnadsdöd)

I 9 månader fick mamma gå varannan dag för att få detta såret omlagt innan det blev bra igen... Det skrevs en Lex Maria på det, men det ansågs inte vara tillräckligt "illa" för att det skulle "bli ngt" av det...

Fattar INTE hur f'n de kan tycka o säja det!!! Mamma är 73 år i år o har väl för f*n gått igenom tillräckligt dessa 2 åren nu utan att behöva bli drabbad av felaktig behandling med!! *   Vad förbannad man kan bli!!!*

Är sååå glad att mamma mår bättre nu o påväg tillbaka         

Ha det nu så gott! Ta hand om dej o varandra. Kramen/  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Mätning 31 oktober 2014 =  3 årsdagen!!!!!        Från tis. den 11 okt 2011 till fre. den 31 okt 2014 (3 ÅR!!! ): Alla mått tagna på höger sida. BMI uträknat på min längd 167 cm. Vid flytstarten vägde jag 99,8 kg o BMI: 35,8Under bysten-måt...

En Riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År 2014 vill jag önska Er Alla!!      Klicka på länken :D http://ak.imgag.com/imgag/product/preview/flash/bws8Shell_fps24.swf?ihost=http%3A%2F%2Fak.imgag.com%2Fimgag&brandldrPath=%2Fproduct%2Ffull%2Fel%2F&ca...

Jag är ju då typ VÄRLDSBÄST på att uppdatera min blogg.... NOT!!  Men, men NU ska jag iaf skriva o resumera lite    Som jag skrev i det tidigare inlägget, så hade jag ju tid för konsultation om min "hängbuk" o mina sk boobisar... Hur gick det...

Imorron kl 10 ska jag till lasarettet för bedömning av min "hängbuk" o mina "icke-längre-existerande bodisar"    Är en ANINGENS nervöst för vad de kommer att säja om det o OM jag får ngn hjälp överhuvudtaget... Skinnet på magen kan jag "leva med"...